Kära du som läser, tack för du är här.

Av alla mejl och meddelanden som droppar in på olika sätt, är det tydligt, vi är många. Före detta medberoende eller mitt uppe i det. Det är också tydligt att många skäms. Tack för du delar med dig. Jag har också skämts. Många som hört av er efter att ha läst Allt till rätta och Närmare himlen men framför allt efter Lätta fåglar i storm, så har någonting hänt i era berättelser.

När jag läser era ord är det som att kliva rakt in i en spegel. Jag känner igen varenda mikroskakning. Varenda ”det är lugnt” som egentligen betyder ”jag håller på att gå sönder”.
I helgen fick jag ett mail som drabbade mig djupt. En kvinna berättade för mig, jag vet att du läser <3, efter att ha läst Lätta fåglar i storm, att hon nu inser varför hon inte vågar lämna sin man. Han äger hunden. Hon vet att maken kommer döda hunden, för att straffa henne.
Apropå att många skäms. Det är helt normalt. Man skäms, för när man lever i ett medberoende, ljuger man mycket. På så sätt att man mörkar, kommer med undanflykter och gör allt för att ingen ska förstå vilket liv man lever. Någon träffar aldrig vänner, för den får inte för sin partner. En annan tvingas ta SMS-lån för att hjälpa sitt vuxna barn som bor hemma och vägrar arbeta. Ytterligare en annan går på äggskal och vågar inte andas av rädsla för att inte få träffa sina barnbarn.
Ni är några som också håller på att nyktra till från medberoendet och vill klargöra det med nära och kära. Det är också normalt. Man vill prata och fråga om det ena och det andra men oftast stängs dörrar då. En del med kraft och andra, och det är det värsta, med tystnad. De som stått er nära bara försvinner. Jag vet vad ni går igenom.
I dag är jag nykter medberoende och när man blir det, upplevs man ibland som jobbig. Så klart. För tidigare har jag bara levererat på allt, sagt ja till allt och funnits på alla olika sätt. För alla.
Det finns tusen olika sätt att vara medberoende på men den gemensamma nämnaren är att man inte är fri. Vare sig i tanken eller i praktiken.
Det är bara du som kan bestämma om du vill leva på äggskal i relationer som inte är sanna. Eller om du är beredd att förlora dem du trodde stod dig närmast. Det finns inga rätt eller fel. Ingen mall.
Jag ska ge dig exempel på mitt eget medberoende, när det var som värst.

• Jag lagade favoriträtt åt mina syskonbarn, som jag visste att de älskade. Och levererade det till dem. I hopp om att min bror skulle älska mig.
• Jag har tagit alla tillfällen jag kunnat för att närvara vid läkarbesök och sjukhuskontakter för min mamma, trots att jag bor 40 mil ifrån henne. Och trots att hon har syskon och vänner på samma ort. Jag ville vara älskad.
• Jag har lagt all min kärlek på individer som jag varit övertygad om älskade mig. När jag inte levererade längre, försvann de.
• Jag har sagt JA fast jag menat NEJ, av rädsla att bidra till dålig stämning. Eller ännu värre, bli bortvald.
• Jag har låtit andra bestämma över mig, vilka jag ska träffa och när, och så vidare.
• Jag har arbetat dubbla arbeten för att försörja familjen, då den ena parten ville ha sin frihet. Det vill säga frihet att inte jobba.
• Jag avlastat A L L A som bett om det eller inte bett om det, på alla möjliga sätt. För jag ville att de skulle älska mig.
  

Och jag, som alla medberoende, trodde att det handlade om kärlek. Jag trodde att det var ömhet, lojalitet och styrka. Men det var samma gamla överlevnadsstrategi från barndomen, fast i ny förpackning. Samma reflex att bära någon annan, även när det skavde hål i mina egna händer.
Ni är också många som långsamt börjar förstå vad medberoende är och att ni inte måste fortsätta bära allt. Att ni inte behöver gå tillbaka in i brinnande hus för att bevisa att ni är värda att älskas.

Så tack för alla meddelanden, alla berättelser. Jag läser allt och svarar ännu så länge alla.

Nästa år kommer en ny roman, Svikaren.

Tillsammans

Er Biljana