Prolog till handbok

Kära du som läser,
Just nu skriver jag på roman fyra som kommer ut i handeln under 2026. Parallellt skriver jag också en annan bok. En handbok om medberoende. 
Jag vill härmed exklusive bjuda in dig att läsa vad jag skriver i förordet till min handbok, som under arbetets gång har fått arbetsnamnet, Din hand i din. 
Skriv gärna en kommentar om vad du tycker, om vad det väcker för känslor i dig. Om du tror att det behövs en sådan handbok? 
Med kärlek.
Biljana

“Jag skriver den här boken för att jag har levt i skuggan av medberoende och för att jag vet att jag inte är ensam.

Jag skriver för att jag vet hur det känns att glömma bort sig själv. Hur det känns att ständigt finnas där för andra. Att vara lojal in i fördärvet. Jag vill skapa förståelse men också erbjuda tröst. För jag vet att skammen, tystnaden och förvirringen kring medberoende kan vara förlamande. Jag skriver för att visa att du inte är galen. Du är bara människa.

Medberoende är ett ord som ofta missförstås. Det låter kliniskt, nästan abstrakt. Många tror fortfarande att medberoende är de som lever med en missbrukande partner. I verkligheten är det något  mycket större och djupt mänskligt. Det är en längtan efter att bli älskad, en strävan efter att känna sig behövd, en önskan om kontroll i en kaotisk värld. 

I början kanske det bara handlar om att hjälpa till. Men långsamt, nästan omärkligt, förlorar man fotfästet i sitt eget liv. Man lär sig att läsa av minsta tonfall. Man lär sig att anpassa sig, släta över, rädda upp. Man blir den starka. Den tysta. Den som ljuger och bortförklarar. Den som håller ihop allt. Tills man inte orkar mer. 

Att leva som medberoende är att långsamt tappa bort sig själv. Det börjar i kärlek, i omsorg, i en vilja att finnas där. Att rädda. Och innan man vet ordet av har man tystat sin egen röst för att inte störa.

Den här boken är inte en faktabok. Den innehåller inga råd du inte redan hört. Det är min berättelse. Också andras. 

Min förhoppning är att boken också kan fungera som en spegel. Kanske ser du dig själv i mina ord. Kanske får du syn på någon du älskar. 

Det är inte heller ett handbok i hur man blir frisk. Det är snarare en inbjudan till att börja se. Se dina mönster. Dina gränser. Dina behov. Att förstå att medkänsla och självrespekt inte utesluter varandra, de behöver varandra.

Jag har inte forskat kring ämnet. Det vill säga, boken är inte teknisk avsedd för experter och med det menat högskolepoäng. Jag har dock läst allt jag kommit över i litteraturväg och det viktigaste av allt, jag har växt upp till en medberoende mamma och blivit det själv. Jag har varit medberoende nästan hela mitt vuxna liv. Därav kallar jag mig expert. Jag har därefter coachat och haft samtal med femtiotal kvinnor och män som varit fast i medberoende. Det är mitt ”varför” till att skriva denna bok. Det växte fram i takt med att jag skrev mina romaner, i takt med mina personliga och yrkesmässiga erfarenheter och mitt intresse för ämnet. Denna bok är personlig och på sina ställen medvetet fördomsfull. Enligt mig är medberoende vårt tids största folksjukdom. Boken är till dig som är medberoende, till dig som kanske är det och till dig som vill lära dig mer om hur förrädiskt medberoende är. 

Boken handlar inte om hur du kan hjälpa alkoholisten, våldsutövaren, familjen som sitter stela varje middag, för att något skaver men ingen talar om det. Det handlar inte heller om andras tillfrisknandet. För det ändamålet, finns många bra böcker att tillgå. Denna bok handlar om ditt viktigaste ansvar som människa. Troligtvis också det mest försummade, att ta hand om dig själv. Boken handlar om vad du kan göra för att må bättre.

Jag har försökt få fram det viktigaste och mest fruktbara tankarna om medberoende. Jag har tagit tagit hjälp av experter för att visa deras åsikter. Också. Jag har också tagit med verkliga fallbeskrivningar för att du lättare ska kunna sätta dig in i hur det fungerar. För att påvisa hur olika människor hanterar specifika problem. Fallen är autentiska men jag har ändrat namnen för att skydda deras privatliv och identitet.

Jag önskar att denna bok ska vara en praktisk självhjälpsbok för dig, en mental ”kokbok” att ta fram när du behöver.  

Det här är min väg ut ur tystnaden. Jag hoppas att den kan bli också din väg.”