Sommaren är här, och den har burit både medvind och motvind.
Det går inte att förneka: Lätta fåglar i storm har flugit högre än jag vågat hoppas på. Responsen har varit överväldigande – mejl, meddelanden, möten med er läsare. Ni har känt igen er, hittat tröst, fått ord på något svårgripbart. Det är precis därför jag skriver. Och just därför känns det så stort.
Men parallellt med allt det vackra har sommaren också haft sina tyngre dagar. Livet, det där som pågår i bakgrunden, har knackat på. Inget dramatiskt, men påminnelser om att vi alla är människor med våra egna prövningar – även när det stormar som mest omkring oss.
Skillnaden? Jag har min flock.
Jag har de mina – nära, ärliga, trygga – och jag har er.
Ni som läser, reflekterar, öppnar upp och bär berättelserna vidare. Ni är en del av något större nu. Och det är jag så innerligt tacksam för.
Livet behöver inte vara perfekt för att vara meningsfullt.
Det viktiga är att vi fortsätter stå i vår sanning, håller varandra i handen när det blåser och firar ljusglimtarna när de kommer.
Jag hoppas din sommar, oavsett form, innehåller just det: någon som håller i, något som bär och stunder av lätthet – som fåglar i storm.
Vi hörs snart igen.
Med värme,
Biljana
