Det har varit tyst från mig ett tag. Tystare än vanligt.
Anledningen är att jag hamnat i en personlig kris. Livet slog undan benen på mig på ett sätt jag inte riktigt var beredd på. Tack och lov mår alla i min närmaste flock bra. Det är jag själv som är drabbad den här gången. Ni vet att min livsuppgift är medberoende och vad som följer i spåren av det. Jag har drabbats själsligt från människor som jag trodde älskade mig. En sorgeprocess bestå av många olika faser och jag befinner mig nu i accepterandet. Jag mår bra men är lite vingklippt. Det är allt.
Mitt i allt det här har det också hänt stora förändringar i mitt författarskap. Jag har bytt bokförlag! Inte för att mitt tidigare förlag inte har varit bra, tvärtom! De har trott på mig, stöttat mig och hjälpt mig nå nya höjder. För det kommer jag alltid att vara tacksam. Vi kommer ha djupa samarbeten i fortsättningen också. Inte minst med mina tre romaner som är släppta via dem och nu ska lanseras i Polen. Men ibland behöver man pröva sina vingar, ta ett steg ut i något nytt, och det är precis vad jag gör nu. Stevali www.stevlai.se har lyckats sälja in svenska författare internationellt till mer än 15 språk i mer än 25 länder.
Min handbok i medberoende är färdig, något jag är oerhört stolt över. Den vars prolog jag låtit er följare läsa i mitt förra blogginlägg. Men innan den kommer ut vill mitt nya förlag att jag släpper en ny roman. Och det är precis det jag sitter och arbetar med just nu.
Romanen heter Svikaren, och även om karaktärerna är nya, rör den sig i samma tematiska landskap som ni som följt mig känner igen. Där det skaver, där det gör ont, men också där hoppet spirar.
Svikaren släpps lagom till Bokmässan nästa år, och jag kan knappt bärga mig tills jag får dela den med er.
Tack för att ni finns, även när jag är tyst. ❤️
(Bilderna nedan: Bruna stugan med svart dörr, min skrivarstuga där allt skrivande sker. Vår brygga, där mycket tänkande äger rum. Min fina Zigi som håller mig sällskap.)
