Ett och ett halvt år som författare – en ny verklighet

För ett och ett halvt år sedan tog jag steget. Jag lämnade näringslivet för alltid och kastade mig ut i det okända. Jag blev författare. Eller blev och blev. När jag sa upp mig, visste jag inte en om något förlag ville kontraktera mig.

Sedan dess har jag släppt tre romaner. Den tredje kommer första veckan i april. Jag har ansökt om medlemskap i de fina salongerna, Författarförbundet. Kravet innan man bli medlem, OM de välkomnar en, är två släppta böcker. När jag fick brevet från dem, vågade jag knappt öppna det. Vilken milstolpe! Att bli medlem och faktiskt kunna titulera mig författare. Det är en overklig känsla. Också overkligt att se mitt namn på böcker i bokhandeln och på internet. Att mina ord finns där ute, att människor läser dem, lever i de världar jag byggt.

Men det har också varit oerhört slitigt. Ingen lön på kontot i slutet på varje månad och inga fasta arbetstider. Bara timmar av skrivande, tvivel, omskrivningar och deadlines. Vissa dagar känns det som att jag aldrig gör något annat än att stirra på en skärm och försöker gestalta det jag ser inom mig. Andra dagar flyger orden fram och jag minns exakt varför jag gör det här.

Och jag ångrar ingenting. Jag är författare. Idag lever jag på att skapa berättelser. Jag vill inte prata pengar men alla, precis alla, som säger och sagt: ”Det där kan du ju inte leva på”, de känner inte mig. Mitt driv och lust. 🙂

Jag vet att jag inte valt den enklaste vägen, varken yrkesmässigt eller tematiskt. Jag skriver inte feel good. Inte heller deckare. Jag skriver om det som skaver, det som gör ont, det vi ibland helst vill blunda för. För mig har det aldrig varit ett alternativ att skriva något som inte berör och engagerar mig eller bara för att det säljer. De svåra berättelserna behövs. De speglar det som är verkligt, det som människor bär på i tysthet. Och om jag kan sätta ord på det, om någon kan känna igen sig eller känna sig mindre ensam när de läser, då har jag lyckats.

Framtiden? Jag har ingen aning. Men en sak vet jag. Jag kommer fortsätta skriva.